Vi har åkt så mycket buss nu att vi har liggsår på skinkorna.

Lyssna bara:
Vi börjar med att ta en nattbuss från Quito till staden Tulcan, som tog ca 5 timmar. Därifrån taxi till gränsen där man får spatsera över. Ny taxi till staden Ipiales, nu på Colombiansk mark. Därifrån nattbuss till staden Cali på ca 12 tim.
Vi lämnar väskorna på busstationen och beger oss ut i Calis galna centrum. Cali är in your face och påminner om asien med sitt virrvarr av gatuförsäljare, bilar och alla ljud. En dag i Cali räckte gott och väl.
Från Cali tar vi nattbussen till Bogota som visar sig ta 20 timmar då den vanliga vägen har spolats bort, eller ramlat ner eller vad de nu sa, vi måste i alla fall köra en omväg på ca 10 tim...

Och visst är det väl så att man kan luta sig tillbaka och sova på nattbussar? Snarka behagligt tills man kommit fram till slutstationen.
Hoho... I wish, I wish.
Nu är det så att i Colombia har man en förkärlek för ljud, eller jag ska nog säga oväsen. På bussarna spelar man musik hela tiden, natt som dag, timma efter timma. Det är salsa hela dagen och merengue hela natten.
Här i Bogota har det varit stora demonstrationer hela dagen. Om vi har förstått deras skallrop rätt är det studenter som är upprörda över något med utbildning. De skriker, tjuter, blåser i visselpipor och kastar färgballonger på byggnader och polisen. (De har tom. klottrat och kastat färg på kyrkorna, inte mycket som är tabu längre). Rena anarkin för en regelrätt svensk. Decibel värdigt ett tjog jetmotorer skallrandes mellan husfasaderna.
På hostellet vi bor spelade de fiol och hade sig tills klockan sex imorse. Tant behover sin skönhetssömn!! ville jag skrika. Men man kan ju liksom inte med det... Man vet ju aldrig vad dagens ungdomar kan ta sig till heller.
Men det är aldrig tyst. Inte en minut, inte en sekund.

      

Bogota är dock en trevlig stad vad det verkar. Massor av mysiga cafeer och människorna verkar trevliga. Men staden är stor, ca åtta miljoner och det gör den brötig, som alla andra större städer.

Men är inte Colombia ett farligt land?

Njaeej, ska man nog svara då. För FARC härjar fortfarande i vissa delar av landet och som i alla länder där kokainhandeln överglänser BNP så är kriminaliteten hög. Och många människor är fattiga. Men det är numera säkert att resa på de flesta håll och Colombia är inte som det var under Pablo Escobars tid. Sägs det vilket fall.
Det är i alla fall ett mycket vackert land. Och det skall bli kul att se resten av det.
Även om det aldrig kan vara tyst.