Detta börjar bli löjligt.

Skitlöjligt.

Har precis återhämtat mig efter ännu en förgiftning. Fick visst i mig något ondskefullt igen och fick tillbringa ett par dagar i ännu en patetisk liten kräkandes hög.
Igen.
Nästan så att man blir förbannad. Och en aning tyck-synd-om-mig-pipig. Det är nämligen lätt att det blir så när man tror att man ska dö.
(Och det var inte av Cevichen som ni kan läsa om i Culinary Corner, fast man skulle kunna tro det).

Men utöver dödsångest.
Efter Nascalinjerna åkte vi till den lilla staden Huanchaco. Ett sooooft ställe där man inte gör någonting, mer än att soooftar. Till och med gatuhundarna är tröttare där. Det fanns inget att stressas av eller att stressas till, bara luugnt och fint.
Vi passade även på att besöka de gigantiska indianruinerna Chan Chan och Mochekulturens centrum bestående av urålderliga pyramider när vi ändå var i närheten.
Men jag måste erkänna, jag har kommit till den punkten att dessa indianruiner som var så fascinerande i början har degraderats till random stenhögar.
"Detta är ett 2000 år gammalt tempel där de offrade rikets oskulder och det sägs vila en förbannelse över denna plats!"
Ooooh, stenhög. Tänker jag då.
Men det coola med dessa pyramider var att det fortfarande var färg kvar på dem, för en gång i tiden var det helt målade och det syns fortfarande! Det är lite olika vad som floats your boat så att säga, men 2000 år gammal färg är coolt.
Tycker jag i alla fall.

      

Efter Huanchaco åkte vi till Chiclayo för att titta på en sista Incaruin, Lord Zipans gravkammare. Men den missade jag då. På grund av mordförsöket.
Men Mattito fick se den och tyckte det var fascinerande.

Just nu väntar vi på en buss som skall ta oss till Ecuador.

Byebye Peru.

Perubilder i fotoalbumet, perumat och perudryck i "Culinary Corner".