Colombia styrdes länge av olika narkotikakarteller och paramilitärer vilket har gjort att det är inte alltför lång tid sedan landet inte gick att besöka, i alla fall inte att resa runt i. FARC och Medellinkartellen är väl de kändaste av dessa grupper, kanske för att de var (är) de mest brutala. Detta gör att delar av Colombia fortfarande är rätt o-turistiga och oexploaterade. Colombia har ett fantastiskt klimat och den karibiska kusten är ett paradis för dykare, solbadare och annat löst folk. Så turismen har kickat igång och är på framfart.

Men i Colombia är det inte bara solen som kan locka.
Staden Medellin var hemort för Medellinkartellen med Pablo Escobar som ledare och ansiktet utåt. Han har blivit en ikon för kokainhandel världen över och är en av världens mest kända kriminella personer. Det var på 1980-talet Pablo Escobar i praktiken blev en av de mäktigaste männen i Colombia och han styrde sin kartell med järnhand. Medellinkartellen låg i strid med Calikartellen och detta i ett nästan fullskaligt krig. I början av 1990-talet var den troligaste dödsorsaken för en man i Medellin var att bli skjuten. Medellin var en krigszon där ett människoliv inte var mer värt än kulan som skulle släcka det.

      

Pablo Escobar spökar fortfarande i Medellin nästan 20 år efter sin död och självklart kan man ta en guidad Pablo-tour när man är där.
Man åker runt i en liten buss och tittar på byggnader Pablo Escobar bodde i, som han byggde eller arbetade i. Man tittar på det lilla huset där han gömde sig sina sista dagar och där han slutligen fick kasta in handduken i ett kulregn på ett terasstak.
Man avslutar turen med att besöka hans grav. Det är inne bland Medellins ungdomar att gå till hans grav och snorta kokain från hans gravsten. En ganska absurd form av hyllning.
Vår gudie berättade att när hon växte upp gick ingen ut på restauranger och sådana saker pga. rädslan att hamna i korselden. Hon berättade att när de lekte på skolgården brukade de skoja om stadens våld. "Vad önskar sig Escobars dotter i julklapp?" "En barbie-bilbomb."
Pablo Escobar satte inte bara sin prägel på den världsomspännande kokainhandeln, Colombia som nation och blev the poster-boy för organiserat våld världen över. Han förändrade också Colombias fauna på så sätt av att han lät köpa in flodhästar som sedan släpptes ut och förökade sig i det vilda.

Det sägs att Medellin skall vara nästan helt säkert att resa i idag, men vi köper inte riktigt det. För det är inte mer än 10 år sedan staden inte gick att besöka och de personer som fanns där då, finns där nu. Inget kan förandras så fort och trampar man utanför de finare områdena skall man vara väldigt försiktig.
Men att Colombia har varit detta laglösa land är svårt att tro när man åker runt där idag. Visst ser man fattigdom och ordet "kokain" syns och hörs mer än vad det gör i andra länder. Men det är väl inte så konstigt med tanke på att Colombia är den största producenten av kokain i världen idag. Colombianerna är trevliga och det känns minst lika säkert som i andra länder här i sydamerika.

Efter vårt besök i kokain-huvudstaden begav vi oss till Cartagena. Där spöregnade det i två dagar plus att vi bodde på ett hotell där vi hade en tv med en kanal som visade amerikanska komediserier 24/7. Vi fick även en inneboende på vårt rum i form av en extremt fet katt. Det blev lite mer The Big Bang Theory och Friends för min och kattens del än vad det blev att titta på gamla byggnader och sånt tillsammans med Mattias. Men jag menar, tv är ju också en del av landets kultur och vem kan mostå sällskapet av en kurrande hårboll.

      

När Mattias hade tröttnat på Cartagena och jag inte fick titta mer på tv så begav vi oss några mil upp längs kusten till Santa Marta och den lilla fiskebyn Taganga. Här är det 32 grader i skuggan, mangosarna är mogna, hundarna söta och ölen är välkyld. Med andra ord så vi trivs rätt bra här för tillfället och har inga direkta planer på att förflytta oss inom det närmaste.