När vi planerade den här resan så hade vi ganska många val att göra, bland annat vilka länder här i sydamerika som vi skulle lägga krutet på, vilka vi ville se och spendera tid i. Ecuador var ett av de länder vi valde bort, för denna gång. Ecuador har varit mer eller mindre en transportsträcka mellan Peru och Colombia för oss.
Men som det ser ut just nu ångrar jag det, för detta landet är underbart. Vädret, människorna, naturen, atmosfären, vad det nu är som gör att jag känner som jag gör här, så vill jag känna det igen. Svårt att sätta fingret på det.

Vi har besökt de sydamerikanska huvudstäderna Santiago, La Paz och Lima och inte blivit direkt imponerade av någon av de städerna. Men Quito är en annan historia. Quito är en vacker, levande stad med en rytm och en personlighet. En plats där människorna lever i sin stad, tillsammans med den. Det enda som är lite dumt är att vissa stadsdelar är lite luriga och man ska inte spatsera omkring för mycket efter det blivit mörkt, men man får ta det onda med det goda ibland. Vi bor i den gamla delen av staden där gatorna är trånga, husen vackra och torgen byggda för att ätas glass på framför kyrkorna. Tänk er en underbar sommardag i staden, precis så är det här.
Vi hinner inte stanna här mer då vi måste brassa på lite för att hinna med allt innan vi ska hem till kalla norden igen.
Men Ecuador kommer jag definitivt att åka till igen, för jag tror jag råkat bli lite kär.

Så mamma och pappa; jag önskar mig ett par flygbiljetter till Ecuador i julklapp. Och en häst.