Från Titicaca och Puno åkte vi raka vägen ner till Nasca där de berömda Nascalinjerna finns. Nascalinjerna är gigantiska figurer som är utritade i ökensanden. Ingen vet riktigt varför de gjordes och detta gör dem lite extra fascinerande. De föreställer allt från fåglar till en mänsklig skepnad som kallas astronauten, denna är även den mest kända då det sägs att den kan föreställa en utomjording.
Vill man se Nascalinjerna får man bege sig upp till fågelperspektiv, dvs att man måste flyga.
När man ska bege sig upp bland molnen är det några saker man skall ha i åtanke innan man parkerar rumpan bakom piloten.
Bland annat att man befinner sig i Peru. Landet där lagar är mer förslag än regler.
Man kan också ta en kik på tidigare incidenter gällande dessa flyg, kolla tidigare statistik så att säga. En enkel googlesökning talar om för en att de senaste två åren har det bland annat varit tre krascher med dödlig utgång och en knarkmaffiakapning där flygplanet inkl. turister, pilot och 500 kg kokain hamnade i den peruanska gränsdjungeln.
Det är yttepytte-plan man flyger i och det gör att de flesta blir galet åksjuka efter bara någon minut.
Och! Det kostar ca 100 dollar för 35 min flygande.

Med denna info innanför pannbenet och inflammation i bihålorna avstod jag från att flyga. Jag menar, 100 dollar för att först kräkas och sen störta alt. kidnappas av knarkmaffian kändes inte som en särskilt bra deal. Jag har kräkts tillräckligt på denna resa.
Mattias däremot tyckte att det hela lät trevligt och han begav sig upp bland molnen. De har ökat säkerheten på det senaste visade det sig, de tog nämligen Mattias kniv innan han fick gå ombord på det lilla planet som hade plats för två piloter och två passagerare, vilket säkert kändes bra för den andra passageraren.
Mattias var helt lyrisk när han kom ner igen, inte så mycket över Nascalinjerna, utan att ha flugit i ett så litet plan.
Jag var också lyrisk. Över att han hade överlevt.

      

Sen tog vi bussen till Lima.
Lima har ett riktigt dåligt rykte bland resenärer. Otäck stad, sa vissa. Ful stad, sa andra. Några hade inte vågat gå ut från hotellet och andra hade bara hållt sig på stranden.
Lite oförtjänt dåligt rykte, måste jag nog säga. För inte är det otäckt eller otrevligt, men det är en ganska platt och grå stad. Den påminner om östeuropa med betong och gamla utsmyckade hus som ingen tvättat på 15 år. Lite ostädat sådär. Man får för sig att de inte riktigt tycker om sin stad, de bara bor där.
Det finns inte så mycket att göra heller förutom ett par museer. Vi har varit på ett av dem där man fick gå ner i katakomber fyllda med skelettdelar. Högar med tusentals ben och skallar som låg nere i de murade valven. Annu en makaber turistattraktion. "Titta en så vacker tavla och vilket stiligt Femur".
Vi har även bevandrat oss i Perus kulinariska djungel. Mer om det kommer snart i Culinary Corner.

Ikväll åker vi till Trujillo där vi ska titta på mer stenhögar gjorda av indianer och även ha lite semester, dvs. ligga stilla och dricka drinkar.