Corripe Cervisiam
10:18 PM
Sju månader, fem världsdelar, sexton länder och många fler städer senare befinner vi oss på resans sista anhalt; Natal.
Natal är en charterort där främst Brazilianare spenderar sina lediga dagar på stranden.
Konstigt nog är det ingen vacker ort. Husen ser ut som man kan tänka sig att Miami såg ut år 1975 och det vilar något förfallet över staden. Det är lite för mycket skräp längs gatorna och lite för många ödetomter för att man kan kalla det trivsamt.
Men stränderna är fantastiska med ett alldeles lagom varmt hav som kastar in alldeles lagom stora vågor på en, här går dagens timmar långsamt förbi under solen. Det finns gott om strandstolar att hyra och man behöver inte mer än att fånga en försäljares blick för att få en kyld kokosnöt eller en Capirinha i handen.
Med andra ord kan man säga att det inte direkt går någon nöd på oss dessa sista dagar.
Dessa sju månader har flugit förbi och när man tänker tillbaka kan jag inte fatta att vi har lyckats ta oss hela denna vägen. Så många mil, så många timmar. Eller att vi har gjort allt det vi har upplevt.
Det är med motvilliga steg vi kommer att gå ombord på planet för att landa i ett januarikallt Sverige där vardagens plikter och livets realiteter väntar, för ärligt talat så lockar det inte alls.
The World tour is over.
Corripe Cervisiam, mina vänner. Och tack alla ni som har följt oss.
Natal är en charterort där främst Brazilianare spenderar sina lediga dagar på stranden.
Konstigt nog är det ingen vacker ort. Husen ser ut som man kan tänka sig att Miami såg ut år 1975 och det vilar något förfallet över staden. Det är lite för mycket skräp längs gatorna och lite för många ödetomter för att man kan kalla det trivsamt.
Men stränderna är fantastiska med ett alldeles lagom varmt hav som kastar in alldeles lagom stora vågor på en, här går dagens timmar långsamt förbi under solen. Det finns gott om strandstolar att hyra och man behöver inte mer än att fånga en försäljares blick för att få en kyld kokosnöt eller en Capirinha i handen.
Med andra ord kan man säga att det inte direkt går någon nöd på oss dessa sista dagar.
Dessa sju månader har flugit förbi och när man tänker tillbaka kan jag inte fatta att vi har lyckats ta oss hela denna vägen. Så många mil, så många timmar. Eller att vi har gjort allt det vi har upplevt.
Det är med motvilliga steg vi kommer att gå ombord på planet för att landa i ett januarikallt Sverige där vardagens plikter och livets realiteter väntar, för ärligt talat så lockar det inte alls.
The World tour is over.
Corripe Cervisiam, mina vänner. Och tack alla ni som har följt oss.
Det har varit ett nöje att följa er :)
Bra, roliga och lagom korta texter i kombo med sköna bilder och dito bildtexter!
Hej på er igen! Tack för att vi fått följa er på denna fantastiska resa. Har full förståelse för att det känns svårt att komma hem o boka plats i grottekvarnen igen. Förvånansvärt nog brukar det där gå lättare än man tror o det kanske är tur att det är så. Vi vill alla önska er en god avslutning på det nya året o ett riktigt Gott Nytt År. Även god fortsättning på resan den är ju inte riktigt slut än.
Leif, Christin, Elias, Nanna o Tove
Lucy skäller o hälsar också.