Efter allt resande inom kontinenten har vi nu begett oss till kontinentens kant, till havet! En horisont och ett parasol senare så känner man sig uppfriskad och lite utvilad. Avstånden är lagom långa här, ett kryp till stranden, två till baren och lika många tillbaka hotellet. Uppfriskande och slappt. Vi har fräschat upp oss här, vi är inte lika smutsiga efter att ha lögat oss i det salta vattnet och skrubbat oss med den rispiga sanden. Vi var två smutsiga t-shirts som behövde tvättas, torkas och vikas ihop prydligt innan vi nu är åter redo att bäras ut i världen igen.

Aven om vi trivs utmärkt i detta varma klimat märks det att vi är nordbor. Man kan se det direkt om man tittar på oss. Det syns på färgen. Mattias har antagit en skär nyans, han liksom bara blev rosa trots att han har suttit i skuggan och muttrat om hudcancer mest hela tiden. Jag är mer mosaikfargad i en skala från vitfisk till julrött. Eller jag ångrar mig, vi ser inte ut som nordbor, vi ser ut som engelsman på solsemester. Engelskfärgade.

Nha Thrang är i alla fall en ganska sunkig badort med en strand, ett par billiga hotell nära stranden och tillhörande restauranger. Det skulle kunna vara i vilket land som helst, vilken strand som helst. I Nha Thrang finns såklart även den självklara hopen vietnameser som försöker komma åt ens pengar. Mig vill de måla naglarna på, massera eller sälja en frukt eller ett armband till. Mattias erbjuder de droger och horor. Måste vara något med våra auror där, hasch och mango liksom. Behovsanalys kanske. Vad vet jag.

Ikväll åker vi till Ho Chi Minh city. Nattbuss igen och oh vad jag längtar. Kan säga att om man har fobi för andra manniskors smutsiga fötter ska man hålla sig lååångt borta från nattbussar. They are everywhere. Och alldeles för nära ens ansikte för att man ska kunna ignorera dem. Om man inte håller för näsan och blundar vill säga. Men då kan man inte sova, om man håller för näsan. Min coopingstrategi är att jag stoppar huvudet under min sjal och hittar en bubbla av frid i mitt inre dit jag förflyttar mitt sinne, som en munk i helig meditation ungefär. Bort bort från det fysiska och äckliga till The Happy Place där det inte finns några fötter eller något annat äckligt folk kan tänkas göra på en buss. Bort bort från alla äckliga kroppsdelar och odörer. Antingen det eller att hoppa ur bussen i farten, göra en sån där filmrullning rakt ner i diket bort från alla fötter, skrikandes i panik blandad med kväljningar. Jag hatar nattbussar nästan lika mycket som jag ogillar fötter.

Ni eftersökte bilder på oss och självklart så lyder vi vara föräldrar... så här har ni oss vid ett vattenfall i Mongoliet. På den andra bilden ser ni mig och även den skaldjurstallrik vi slukade igår. (Vi åt den inte, utan vi slukade den. Viktig skillnad där).
Den tredje bilden är på Nha Thrang, som sagt, vilken strand som helst.

Kram på er alla!

P.S Klickar man pa bilderna blir de stora.

      

Nya Vietnambilder i fotoalbumet. En inte helt ovanlig dryck recenseras den har gangen i "Culinary Corner".