Ja. Så var det där med hälsan. Känsliga läsare varnas. Viewer discretion is advised.

Ja, hur mår man egentligen efter ca 2,5 mån av sporadisk sömnbrist, konstig mat, sena nätter, obekväma sängar, galet många restimmar, tidiga morgnar, gassande sol, lite för många öl och x antal konstiga insekter som bitit en? Det ska jag ta och tala om för er. Det kanske är synnerligen intressant då vi båda har rätt många doktorer i släkten och det kan vara bra underlag för en anamnes då vi kommer hem och behöver behandling.

Under dessa månader har jag lidit av följande: resfeber, skärsår, halsont, hosta, ryggont, nackont, åksjuka, fotblåsor, skov av psyksjuka, nageltrång på 4 tår, solsveda å de jävligaste, huvudvärk, feber vid tre tillfällen, utslag, eksem, misstänkt malaria, kolera och hjärnhinneinflammation, skavsår, illamående, magåkommor av varierande slag den ena mer intressant än den andra. Man får faktiskt ett helt annat förhållande till sitt matsmältningssystem. Mitt är som en rebellisk tonåring som är absolut helt oregerligt och inte lyssnar på mig. Jag försöker blidka det, skälla på det, muta det, hota, medicinera och klappa, men icke, minst en gång i veckan rymmer det hemifrån eller startar något bråk och jag får lov att styra upp det hela, losa konflikten. Och huh vad jag får skämmas när andra hör vara dispyter i de gemensamma utrymmena. Istället för att vi lever i harmoni min tonåring och jag och har trevliga stunder tillsammans som den familj vi är med goda middagar och rofyllda stunder, måste vi dra oss tillbaka från det offentliga rummet (man kan ju inte bråka och skrika bland folk) och lösa var dispyt, oftast med utegångsförbud som följd. Men nu ska vi inte gå in på detaljer, det är ju faktiskt en familjeangelägenhet och detta är inte Ricky Lake.

Mattias är lite mer, vad ska vi säga... stryktålig. Alltså inte det att jag slår honom, utan hans kropp bråkar inte så mycket med honom till foljd av yttre påfrestningar. Hans tonåring gör fint sina läxor och går snällt med på restaurang med resten av familjen utan att bråka och ställa till det. Det är mer harmoni i deras forhållande, mer väluppfostrat.
Mattias har haft en blåsa på foten och nyligen hade han en vagel i ögat i ca 45 minuter. Det har alltsa varit tufft för honom, stackaren.
Inte det att jag missunnar min älskling en god hälsa. Att jag inte vill att han skall må så bra han bara kan och att jag är glad att han slipper alla åkommor. Men. Det är liite irriterande att jag som spritar mina händer var tionde minut, endast äter till synes fräsch mat, borstar tänderna i flaskvatten och dricker betydligt mindre alkohol blir sjuk mest hela tiden. Medan han den där stollen äter skadedjur nersköljda med starköl, borstar tänderna i vad som helst, inte tvättar händerna innan måltider och dessutom äter precis vad och var som helst mår som en prima prins tycker jag är lite fusk. Kosmisk orättvisa om man så vill. En aning bara.

När man är ute och flänger så är det viktigt att man tar hand om sig själv, både fysiskt och psykiskt. Ett sätt att ta hand om sig är att gå på massage och oh boy, har vi blivit masserade. Vi började vart masserande i Kina. Kineser är inte milda, mjuka och lätta på handen som man lätt får för sig av deras lilla storlek, de tar i av bara helv***! Mattias lilla massös hoppade upp på honom och borjade vandra runt på hans rygg, även om hon var en plutt så är 50 kg rätt mkt att ha vandrandes på kroppen.
Vi har masserats i Vietnam, i Kambodja och nu även i Thailand. Det kostar som en öl gör på systemet och tanken på massage är sååå skön och såååklart förtjänar man det! Jag menar, det AR slitsamt att glassa omkring, ha kul och dricka öl. Och hårt arbete skall belönas.
I Kambodja blev vi masserade av blinda massörer vilket var en upplevelse. Det börjar med att massören tror att vi är fyra personer och sedan ska man försöka hålla sig för skratt när Mattias säger "See you later" och massören svarar "See you". Jag är inte sa fördomsfri som jag försöker vara och tyckte att det var lite jobbigt att ha en funktionshindrad man gnidandes på mina lemmar, nä massorer ska vara små, kvinnliga och helst se vad de gor. Jag blev även masserad av en ung pojke i Vietnam och det var rätt hemskt, jag kände mig som en av de gamla gubbarna som åkt till asien för lite lammkott, jag ville springa därifrån, men kunde inte med det heller. Det slutade med att jag gav honom 7 dollar i dricks som plåster på såren for att han behovt massera en gammal tant, typ dubbelt vad massagen kostade.
Jag har också fått en fish massage vilket innebär att man stoppar ner sina fossingar i ett kar med fiskar som börjar äta döda hudceller på ens fötter. Och nej. De dog inte. Däremot kittlades det helt galet mycket så jag kanske sparkade ihjäl någon liten stackare.

   

Jag måste också utfärda en varning for Thaimassage, det gör helt sjukt ont! De bänder, vrider, knakar och drar i en tills man tror att man har blivit förlamad eller i alla fall är på god väg att bli det. Det kan inte vara nyttigt att behandla kroppen som en grillad kyckling som skall bli delad.

Ni som är lagda åt ett visst håll kanske småflinandes undrar om det var något "happy ending" på någon av massagerna såsom myten säger om framforallt thailändska massager och svaret är nej. Det finns inga massager med ett happy ending för massager slutar alltid med att man betalar för dem och att ge bort pengar ar inte happy på något vis.

Vilket fall så Summasumarum: Vi mår alltså bra och skämmer bort oss lite väl mycket.

Nu åker vi snart till Indonesien och enligt uppgift ska det vara mindre lyx och mer hardcore där. Det är verkligen tur att jag har med mig en egen doktor.