Vi har nu varit i La Paz alldeles för länge.

Först visar det sig vara val här och när det är val är allting stängt. Så det blev först en extradag där vi bara fick vänta.

Sen äter vi något ondskefullt och förgiftat. Dagen vi ska besöka de urålderliga indianruinerna Tiwanuakau mår Mattias skunk. Han vandrar omkring som en blek zombie på darriga ben, men enveten som han är ska han minsann gå på den guideade turen. Men när vi kommer hem tar giftet överhanden.
Några timmar efter är det min tur. Kräkfest deluxe.
Har aldrig mått så illa i hela mitt liv. Mattias fick gå och köpa ciprofloxacin (här behövs inga recept) och ge mig, annars hade jag med säkerhet avlidit i en kräkande liten hög.
Vi mår bra nu, om än lite skakiga på matfronten.

Och sen. När vi tillfrisknat från den ondskefulla förgiftningen och är redo att åka till Cobacabana och i snabbhet utforska Titicacasjön så, självklart, har någon idiotby på vägen dit fått för sig att de ska blockera vägen så att ingen trafik kan gå. Det har varit massa politiska uppror i landet och det är demonstrationer här i La Paz varje dag, så det ligger lite i luften. Att det är en roadblock får vi veta kvällen innan bussen ska gå i lagom tid till att alla bokningskontor har stängt så att vi inte kan boka om något.

Våra sisådär 3 dagar i La Paz blev en dryg vecka...

Men! Imorgon (heppar peppar ta i trä *spotta över axeln*) åker vi raka vägen till Cusco där vi ska vandra Incaleden den 26:e. Med tanke på allt tramsande på vägen så tillbringar vi hellre några dagar extra i Cusco och väntar än blir strandsatta någonstans och missar Incaleden. Man måste nämligen betala kontant på deras kontor minst två dagar innan turen går, så tiden tickar iväg.

Det positiva i allt detta tramsande är att man både sparar pengar och blir smal när man är sjuk. Vi har verkligen fått tillbringa tid i La Paz, det är det inte alla som har. Och! Våra immunforsvar kommer att kunna stå emot en rymdinvasion efter detta.

Hoppas ni alla har haft en trevligare vecka än vad vi har.