Påskön!

Det är som att vandra runt i en sagovärld här. Legender, statyer, landskapet, vatten, himmel och krafter som vibrerar i luften.

Vi var nästan själva var vi än var på ön och det gjorde att det verkligen kändes som vi fick upptäcka ön på vårat eget sätt. Första dagen vi gav oss ut så hade vi hyrt en bil, en jeep som skulle klara av de gropiga grusvagarna. Vi korde runt hela ön och besökte sigheterna med Moais, Orongo som ar det ceremoniella centrumet, stenbrottet dar de högg ut Moaisen, grottor, grottmålningar, petroglyfer och varldens navel. Så mycket att se och så många vyer som får det att ila langs ryggraden.

Dagen efter vandrade vi runt i 6 timmar och såg det som vi inte hann se dagen innan. Nordostra delen av ön går bara att nå till fots eller på hastryggen, den delen har vi inte hunnit med.

      

Påskon r karg, den ar bitvis lummig, den ar som en stapp, som månen kan tankas vara, som Island och som oken. Gigantiska ljusblåa vågor slår mot den svarta vulkanstenen och mjukt vitt skum rullar in pa sandstranden Ana Kena. Naturen liksom slår en i ansiktet och bor akta sina steg, mot naturen eller Moaisens krafter har man inget att satta emot.

Denna o ar fylld av vilda och tama hastar och hunder. Vackra hastar och hundar. Ett paradis for en sån som jag.


Nar man står på en tunn remsa mark med en vulkankrater på ena sidan och det till synes oändliga havet vars nästa anhalt är Antarktis och vet att Fagelmännen hade sina ritualer precis på den mark dar du står så fylls man av en kansla av att världen är en sån magisk plats och man påminner sig sjalv om att aldrig någonsin glömma bort det. Och hur lyckligt lottad man är som får upptäcka den.


Strax går planet till Santiago de Chile.

Hasta luego!