Det tog 30 timmar att ta sig mellan Labuhan Bajo och Sengigi och vi fick åka båt, bemo, buss, båt, buss och bemo igen.
Men! Vi kom fram lagom till en födelsedagslunch och en drink.
Vi har mest tagit det lugnt sedan vi kom hit. Idag hyrde vi en motorcykel, eller Ojek som de kallas här, och brummade upp och ner längs kusten och kollade in Lombok lite. Eftersom vi följer våra givna könsroller satt jag bakpå och såg söt ut medan Mattias navigerade maskineriet. Han körde faktiskt maskinen med sån vana att jag misstänker att han är en Hells Angel, vilket känns lite oroväckande.
Lombok är en muslimsk ö och idag är sista dagen på Ramadan sa det är ett jäkla stohej här just nu. Muslimer festar ju utan alkohol, men det är knappt man tror att de är nyktra. Kan ju passa på att önska er alla där hemma en glad Ramadan. Allah Akbar.

Indonesier är rätt roliga. Var vi än går ropar de "Mister" och "Missis" efter oss. Ibland glömmer de bort vad man kallar kvinnor för, så då får jag också heta Mister. De har även en standardfråga: "Where are you going?" och då svarar man "Jallan jallan", vilket betyder "ute och går" på Indonesiska. Så är de nöjda med det svaret sen och nickar och ler, Indonesierna.

Imorgon åker vi ut till en av Gili öarna, vi har valt att börja på Trawagan och sedan se om vi blir kvar där eller om vi byter ö eller åker till Bali igen. Gili ska ha fantastisk snorkling och det ser vi fram emot.
Hoppas ni har det bra där hemma.