Metron i St. Petersburg fungerade bra men den kändes inte direkt effektiv. Stationerna låg så djupt ned i marken att det tog lika lång tid att åka rulltrappa ner som det tog att ta sig med tåget mellan två stationer. Dessutom låg tunnelbanorna något underligt utplacerade. Tidsvinsten kunde ofta ifragasättas. Anledningen till att de låg så djupt var antingen att de skulle kunna användas som skyddsrum utifall krig alternativt beroode det på svårigheter med att bygga p.g.a. av alla floder och brist pa vettig berggrund.

Tunnelbanan i Moskva är helt utan motsvarighet. Jag tror aldrig att jag har sett så många linjer och så många stationer som sammankopplar ett storre område an Moskvas tunnelbanesystem. Det går verkligen att ta sig overallt. Moscow metro map. Den är oerhort effektiv. Vi har aldrig behovt vänta mer än två minuter på ett tåg och man skall tydligen aldrig behova vänta mer än tre. Tunnelbanetågen åker oerhort fort, ofta med oppna fonster. Pa vissa sträckor ar ljudvolymen så hog att verbal kommunikation helt omojliggors. De flesta ryssar loser detta genom att under farden forkovra sig i litteratur.
I slutet av varje rulltrappa som leder ned till stationerna finns ett litet, litet träbås där det sitter en babushka som via hogtalare snabbt ropar ut om någon skulle våga misskota sig under rulltrappsfärden.
Vid ingången till stationerna finns slussar dar man skall lagga i sin token eller visa sitt magnetkort for att få åka med. Det finurliga med dessa slussar är att de hela tiden är oppna och stängs inte forrän man forsoker ta sig igenom utan att betala. Då flyger det snabbt ut två stålarmar som i snabb och hård takt hamrar på ens lår. Min nya kamera som vid tillfallet lag skyddad i min byxficka var ytterst nara att avlida under en sådan behandling då jag av misstag forsokte ta mig igenom en saden sluss.

Stationerna i Moskva ar ju aven kande for att vara mycket vackra.

         

F.ö. verkar kommentarfunktionen pa bloggen varit undermanlig men skall nu forhoppningsvis vara i battre skick.