Sapa - You buy from me?

Sapa ligger i den bergiga nordvästra delen av Vietnam. Sapa är mycket vackert med sina gröna berg och risterasser som slingrar sig ner för deras sluttningar. I Sapa lever de olika folkgrupper som själva inte räknar sig som Vietnameser utan de tillhör de olika Hmongfolken. Dessa Hmongfolk har gjort Sapa till deras alldeles egna bankomat. Sekunden man kliver av bussen möts man av ett gäng med minimala Hmongkvinnor i varierande åldrar och traditionsenlig klädsel som alla väljer varsin turist som de börjar prata med. De pratar, frågar om allt, vad man heter, är man gift, har man syskon etc etc. Man blir först lite fundersam, för de maste väl vilja sälja saker, eller? Men de går efter en, pratar med en, bygger upp en liten relation (de förhörde sig noga om att Mattias var en bra man, för om han drack för mycket alkohol så skulle jag inte gifta mig med honom). Man är liksom punktmarkerad av en pyssling i underliga kläder. De tog ungefär en halvdag innan de började vilja sälja och då hade de följt en precis hela tiden, väntat utanför hotellet och varit med på trekken. You buy from me? hördes överallt.
Jag köpte en sak av min stalker och efter det lämnade hon mig ifred, men två tog hennes plats. You buy from me? You buy from me? Att säga att det inte var någon ide att de förföljde en för att man inte ville köpa något ända var meningslöst, det örat lyssnade de inte på.
Vi var i Sapa i två dagar och var ute och vandrade bland bergen och byarna båda dessa dagarna. Det var vackert men Sapa var otroligt turistigt, till och med vandringslederna var kantade av turistshoppar och för varje 200 m du gick fick du frågan om du inte ville åka moped till hotellt, very cheap. Man fick ingen ro att njuta av naturen, man måste nog ta sig längre bort för att få se det äkta Sapa, bort från pysslingarna och affärerna.

För att ta sig fram och tillbaka till Sapa tog vi nattbussar, så kallade sleepers, bussar med säng-säten. Har man tendens att bli åksjuk är detta inte att föredra, speciellt inte när halva turen går på kringelkroksbergsvägar. Busspersonalen var av det vidriga slaget, de bästa platserna var till för vietnameser och inte för några västerlänningar, de gapade och skrek och behandlade folk som boskap och försökte få alla turister att klämma ihop sig längst bak och i säten där det droppade vatten från taket. En tjej försökte förklara att hon inte kunde åka längst bak för att hon skulle spy då, bussnazisten hämtade ett par spypåsar som han gav henne och pekade att hon skulle gå tillbaka till bakre delen. Bussnazisterna blev dock varse att man inte skriker åt kvinnliga västerländska 80-talister, så det slutade med att alla åkte på platser som de var nöjda med och gapandet blev bara ignorerat eller bemött med argumentation, bussnazisterna var så arga att de höll på att spricka. Kanske tappade de ansiktet när ingen tog deras bussauktoritet på allvar, men who cares? Jag åkte vid ett fönster och var glad.

Vi skulle egentligen ha åkt till Na Thrang igår kväll, men jag hade feber så min doktor gav mig reseforbud och vi fick stanna i Hanoi en natt. Nu har jag sovit i 20 tim och druckit vatten som en hel flodhäst så nu ska vi åka ikväll istället.


Hattrick i balsamerade diktatorer!

Balsamerade, uppstoppade, torkade eller konserverade. Ja, vad de nu har gjort med de gamla kommunisterna kan man inte riktigt veta. Man kan inte heller veta om de faktiskt är de som ligger där i sina mausoleum, stilla vilandes med händerna knäppta över bröstet.
Vi har i vilket fall besökt Lenin, Mao och Ho Chi Minhs viloplatser. Mausoleumen följer alla i samma stil, de är alla gratis, bara öppna några timmar på förmiddagen, man får inte ha med sig något in såsom väskor, kameror eller mobiler. Väl inne får man bara lugnt gå förbi den inglasade kistan med kroppen, inte stanna, bara sakta gå på behörigt avstånd. Avståndet till kistan är så pass nära att man ser vem det är, men inte så nära att man kan få en god bild av personen i kistan. Alla tre är tungt bevakade av ännu tyngre beväpnade vakter, så man kan absolut inte stjäla Lenin om man skulle vilja det. Mausoleumen ligger alla på statliga och ståtliga platser, Lenin på Röda torget vi Kremls mur, Mao på Himmelska fridens torg och Ho Chi Minh i en stor park i centrala Hanoi byggd till hans ära. Köerna för att komma in är långa, kön till Mao var inte ens en kö, det var en ringlande myriad av människor, så lång att begreppet kö inte räcker till. Kineserna var även de som verkade mest tagna av det hela, en gammal dam bakom mig i kön brast i gråt vid synen av sin forna ledare. Hon var gammal nog att ha levt under hans röda vanvett och jag hade lust att fråga om det var av sorg, förbannelse eller hat hon grät, om det var tårar för att han är död eller för att han en gång levde.

När man besöker dessa mausoleum dyker en rad frågor upp i ens sinne.
Varför, i hela fridens namn, varför inte begrava? är detta verkligen värdigt?
Vad har de gjort med liket för att det inte skall ruttna?
Varför besöker befolkningen sina döda ledare? Ho Chi Minh och Lenin, visst, stora ledare som faktiskt gjorde saker för sitt land. Men Mao? Det kan väl inte vara av respekt, eller?

Hattrick blev det och när någon i framtiden nämner exempelvis Lenin så kan vi säga "Honom har jag träffat".





P.S Det ar inte vi som har tagit bilderna.



Culinary Corner - Chinese edition

Vi har alltså lämnat Kina och även den kinesiska maten bakom oss. Vi har ätit mycket gott och mycket äckligt beroende på vem man frågar. Jag uppskattar kanske oftare den kinesiska matlagningen som sällan känns igen från de svenska kinasrestaurangerna. Victoria har under en längre tid sett fram emot en mer sydostasiatiskt inriktad matkultur.
Men vi är båda överens om att ett matombyte aldrig är fel även om vi då och då kanske kommer sakna de massiva men ändå billiga portioner som man oftast får i Kina. Dessutom behöver man sällan vänta mer än 10 minuter för att få sin mat serverad.

Något av det vi inte åt återfinns på bilderna nedan:
Matlagning   Kinesisk oversattning   Hund och katt

Tyvärr samlade vi inte på oss mer roliga översättningar. Det finns dock gott om dem i Kina. Klubborna längst upp till höger på tredje bilden skall tydligen vara hund (vit klubba) och katt (rosa klubba). Vi smakade inte på dessa.
Men för den hågade finns det nu ett antal nya recensioner i The Culinary Corner.

F.ö. fungerar betygsättningen pa så vis att en överstruken Leif M. är i stort sett oätbar mat. En etta motsvarar ätbar mat men något man inte behöver prova igen. En tvåa ar helt godkänd mat. En trea är bra mat som man gärna äter igen. En fyra är riktigt bra mat som man efter en lunch gärna ätar även till middag. En femma motsvarar den ultimata smakupplevelsen - Once in a lifetime meal.



Fyllde även på med några avslutande Kinabilder från Shanghai, Nanning och Yangmei i fotoalbumet.


I left my ass i China

Måste börja med att säga att det som hänt i Norge är helt osannolikt tragiskt och det går inte att foreställa sig att något sådant skulle hända i Oslo, så nära hemma och så likt hemma. Bara i USA eller på film.


Vi har i alla fall begett oss vidare från Kina och befinner oss nu i Hanoi, Vietnam.
Vägen hit har varit obekväm men ganska effektiv. Det var svårt att få platser på tågen i kina vilket medförde att vi hade två val när vi skulle åka från Shanghai. Antingen väntade vi typ 4 dagar eller så åkte vi hardseat. Nattag. 30 tim. Självklart (?) valde vi hardseat och 30 rumpkrampande, sömnlösa timmar senare steg vi av i Nanning. En snabbkik i Nanning och svosch över gränsen och här är vi nu.

Utanför Nanning ligger en bevarad 1700-tals stad, eller det är vad de kallar den i alla fall. En gammal stad, kan vi väl vara överrens om. Det var landsbygd och vi åkte runt den lilla staden i en kärra dragen av oxar. Allt luktade lagård och kineserna var sådär kinesiska som man ser på film, hatten mot himmlen och ansiktet mot jorden. Såsom Mao ville ha det, dessutom.
Att få se en del av det gamla Kina var en bra avslutning på vår resa genom landet. Kina är nog bäst när det inte lyses upp av neonlampor tända av händer prydda med Rolexkopior.


Framtidens Kina

Kina är ett väldigt segregerat land. Det är hål-i-väggen-restauranger, cykeltaxis och gamla kutryggiga gummor samtidigt som det är skyskrapor vars toppar bokstavligt är bland molnen. Blandat och olika.
Vi har på det senaste tagit en tur i det futuristiska Kina.
Resan mellan Nanjing och Shanghai tog dryga timmen då tåget vi åkte gick i 300 km/h. Svisch, så var vi framme. Varför har vi inget sånt tåg till Stockholm...? Eller till Grycksbo för den delen...

Shanghai är egentligen The Bund och ön Pudong. Resten av staden bara är stad och inte så mycket mer. Står man på fastlandet och tittar på Pudong så ser man skyskrapor och en del byggnader som man undrar vad de är till för. Radiotorn? Hotell? Liseberg?
Vi åkte över till Pudong via "The Sightseeing Tunnel" som var ett säreget transportsätt. Man fick köpa en biljett, ställa sig i en åkanordning, som en linbanevagn ungefär och sedan bar det av i en tunnel med blinkande ljus. Som ett helt litet disko när man akte fram i maklig takt, allt ackompanjerat av ljudeffekter utan något som helst tema eller logik.
Pudong är som en framtidsvärld och varenda milimeter av ön är bebyggd och arkitektritad. Vi var där på kvällen och det lyste och blinkade överallt. Varenda träd var upplyst på något fantasifullt sätt. Inget var lämnat att bara vara.

Idag var vi på ett musem med propagandaaffischer och där fanns det en stor affisch gjord någon gång under kulturrevolutionen med en bild av Kina i framtiden och Mao som blickar ner som en stor allsmäktig sol. Bilden av Kina i framtiden var ungefär som det ser ut nu på vissa platser, som Chongqing eller Shanghai. Det känns som att Kina börjar ta sig dit de vill och de bara expanderar åt alla håll, konsumerar åt alla håll.
Den tanken tycker jag är lite läskig, att 1,3 miljarder människor konsumerar och expanderar i rasande fart. Jag vill inte bli uppäten. Eller bli Kines.




Innan vi lämnar Kina skall vi förhoppningsvis få in nagra matinlägg till. Så länge får ni hålla till godo med nyinlagda kinabilder i fotoalbumet.

Yangtzeriver cruise

I Chongquing hoppade vi på ett kryssningsfartyg som skulle ta oss vidare längs med Yangtzeriver vidare till Yichang. Båtresan varade i 4 dagar och 3 nätter. Vi hade bokat platser i andra klass på ett kinesiskt fartyg och det blev över förväntan. Vi hade en egen liten hytt och en guide som iofs inte kunde ett ord engelska, men som var ganska så hjälpsam ändå.

Båten stannar på massa sightseeing-ställen och man kan välja vilka man vill gå av på. Guiderna talade bara kinesiska så vi följde mest med strömmen och gissade vad vi såg.
Längs med Yangtzefloden skjuter höga berg upp och i en passage mellan tre av dessa, de så kallade The Three Gorges var kryssningens absoluta höjdpunkter. Bergen var sådär vackra att man inte riktigt tror på vad man ser, nästan svårt att ta in. Som taget ur en fantasyfilm eller ritat på stora dukar. Magiskt.

Hamnen   Stentransport   Gorges

Båten la till i Yichang och vi gick av. Vi passade på att kolla på den gigantsika dammen de byggt som stoppar upp hela Yangtzefloden, The Three Gorges dam. Mycket betong och väldigt mycket vatten.

Vi tog sedan nattåget vidare till Nanjing och here we are.
Jag har passat på att bli förkyld och Mattias är oförskämt frisk.

Det flog aven in en forsenad anka till "Culinary Corner".

Kramar Victoria

Etiketter: , 2 kommentarer | edit post

Chongqing

Vi får be om ursäkta för att vi uppdaterar bloggen så sällan, men det är svårt att hitta fungerande internetcafeer i Kina.

Vi har i alla fall tagit oss från Xian till Chongqing och vidare via Yangtzeriver till Nanjing.
Men en sak i taget.

Jag hade aldrig hört talas om Chongqing (uttalas Tjong-tjing, vilket är lite kul) innan vi bestämde oss för att åka hit, jag tror inte många av er heller har hört om den. Men hade Chongqing legat i Europa hade det varit en metropol, världskänd och välbesökt.
Tänk er en stor flod som rinner igenom landskapet, stilla och lerig. Tänk er sedan berg som sluttar ner mot den stora floden, höga och låga sluttningar med branter och backar. Klarälven genom Värmland, ungefär. Tänk er sedan att på dessa berg har man slängt upp Manhattan. Eller Hongkong. Gigantiska skyskrapor och höghus var man än vänder sig. Släng sedan in en population på sisådär 30 miljoner (inräknat omgivande omraden) och du har Chongqing. Spektakulär är ett bra ord for att beskriva denna stad. Futuristisk, då vägar och broar och lightrails skjuter ut ur berget och man undrar hur de lyckas få allt att hålla ihop och få plats. Imponerande.
Dock saknar staden själ och hjärta. Det är inte lätt att ta en promenad då det är svårt att orientera sig bland höghusen och överallt är det backar och trappor. Pust.

Trott   Hoghus   Hus

På kvällarna kan man ta en liten båttur på floden då de förvandlar hela staden till en ljusshow. Husen blir till blinkande skarmar och överallt lyser det i olika mönster och effekter. Slöseri med energi eller ej, coolt så in i norden i alla fall.

Kineser, kineser, kineser..

Då var vi som sagt i Kina. Vi har avklarat Beijing och tagit oss ner till Xian.
Kina censurerar internet rätt kraftigt, bland annat facebook och bloggar kan man inte komma in på pa vanligt sätt, men we found our way in, eller kanske out... men nu ska vi väl kunna blogga som vanligt får vi hoppas.

Beijing som stad är rätt svår att beskriva, om man ens kan beskriva den staden. Det bor ungefär 19 612 368 personer i Beijing och stadens storlek är därefter. Det är kineser OVERALLT. Precis överallt. Det är bilar, ljud, dofter, affärer, barn, restauranger, rök, cykeltaxis, byggarbeten, matos, skrik, skratt, tiggare och deras mostrar. Allt i ett enda virrvarr. Fascinerande på sitt sätt, uttröttande på sitt.
Kina är ju som bekant ett kommunistiskt land, men aldrig har i alla fall jag stött på ett folkslag som är så pengakåta och egoistiska som detta folk. Här är det först till kvarn och kan man luras så gör man det. De forsöker blåsa en hela tiden, sa man måste räkna varenda krona och konfirmera vartenda pris, annars blir det dyrt.

Men Kina är rätt fantastiskt på sina sätt. I Beijing såg vi sommarpalatset, himmelska fridens torg, Mao's mausoleum (eller ja, Maosoleum), deras naturhistoriska museum, The forbidden city, Ming Tombs och så självklart, The Great Wall of China.
Kinas fantastiska historia och deras byggnader gör att man tycker mycket om detta land, även om folket inte kanske är det mest charmiga. Kinesiska muren var precis lika mäktig som man kunde vänta sig.

Mat i Beijing   Forbjudna staden   Muren

Här i Xian skall vi se Terrakottaarmén är planen och sedan skall vi ta oss till Chongquing. Det har varit stora översvammningar i de södra delarna av landet vilket medfört att det är lite klurigt med tag och bussar, men vi skall nog kunna ta oss dit om ett par dagar. Tagresan mellan Beijing och Xian fortjänar egentligen sitt eget blogginlägg, men jag säger Hardseat (biljetttyp), överfullt, nattåg, sa kan ni fantisera ihop resten själva.

Och Btw... Det var inget större fel på Mattias frisyr, bara det att det är en barnfrisyr.

Nu är det bara sex månader tills vi kommer hem. Kram på er allihopa!

Beijing och kinesisk censur

Nu har vi spenderat ett antal dagar och natter i Beijing. Senast jag satte min fot har var nastan tio ar sedan. Bade staden i sig och manniskorna har forandrats nagot enormt. Boende, transporter fungerar battre och att kunna gora sig forstadd pa engelska ar mycket lattare idag. Tyvarr maste jag nog saga att kineserna fortfarande ligger valdigt lagt pa listan 'Varldens trevligaste folk'.

Forandringarna ar dock for det mesta positiva. Men ett storre problem ar att internetcensuren faktiskt verkar ha okat. For tio ar sedan fanns det mangder med internetcafeer. Nu finns det farre och dessutom ar sidor som Facebook, Twitter, Youtube och delar av Google blockerade. De kinesiska makthavarna ar heller inte sa fortjusta i bloggar och varan blogg www.worldtour.nu som anvander sig av Googles bloggtjanst ar darfor blockerad harifran. Nu ar detta problem lost, vi ar online igen och Victoria kommer nar tillfalle ges att skriva lite fylligare inlagg.

F.o. gjorde Victoria sig fortjant av en timmes fotmassage pa det lokala massageinstitutet efter manga langa dagars vandrande och klattrande. Jag gick istallet till en frisersalong och klippte mig en modern kinesisk frisyr. Det blev bra men Victoria var inte helt imponerad.

Missa inte Mongolietbilderna i fotoalbumet.

Manga halsningar till alla er dar hemma och dar ute..

Etiketter: , 2 kommentarer | edit post