Sapa - You buy from me?
9:07 AM
Sapa ligger i den bergiga nordvästra delen av Vietnam. Sapa är mycket vackert med sina gröna berg och risterasser som slingrar sig ner för deras sluttningar. I Sapa lever de olika folkgrupper som själva inte räknar sig som Vietnameser utan de tillhör de olika Hmongfolken. Dessa Hmongfolk har gjort Sapa till deras alldeles egna bankomat. Sekunden man kliver av bussen möts man av ett gäng med minimala Hmongkvinnor i varierande åldrar och traditionsenlig klädsel som alla väljer varsin turist som de börjar prata med. De pratar, frågar om allt, vad man heter, är man gift, har man syskon etc etc. Man blir först lite fundersam, för de maste väl vilja sälja saker, eller? Men de går efter en, pratar med en, bygger upp en liten relation (de förhörde sig noga om att Mattias var en bra man, för om han drack för mycket alkohol så skulle jag inte gifta mig med honom). Man är liksom punktmarkerad av en pyssling i underliga kläder. De tog ungefär en halvdag innan de började vilja sälja och då hade de följt en precis hela tiden, väntat utanför hotellet och varit med på trekken. You buy from me? hördes överallt.
Jag köpte en sak av min stalker och efter det lämnade hon mig ifred, men två tog hennes plats. You buy from me? You buy from me? Att säga att det inte var någon ide att de förföljde en för att man inte ville köpa något ända var meningslöst, det örat lyssnade de inte på.
Vi var i Sapa i två dagar och var ute och vandrade bland bergen och byarna båda dessa dagarna. Det var vackert men Sapa var otroligt turistigt, till och med vandringslederna var kantade av turistshoppar och för varje 200 m du gick fick du frågan om du inte ville åka moped till hotellt, very cheap. Man fick ingen ro att njuta av naturen, man måste nog ta sig längre bort för att få se det äkta Sapa, bort från pysslingarna och affärerna.
För att ta sig fram och tillbaka till Sapa tog vi nattbussar, så kallade sleepers, bussar med säng-säten. Har man tendens att bli åksjuk är detta inte att föredra, speciellt inte när halva turen går på kringelkroksbergsvägar. Busspersonalen var av det vidriga slaget, de bästa platserna var till för vietnameser och inte för några västerlänningar, de gapade och skrek och behandlade folk som boskap och försökte få alla turister att klämma ihop sig längst bak och i säten där det droppade vatten från taket. En tjej försökte förklara att hon inte kunde åka längst bak för att hon skulle spy då, bussnazisten hämtade ett par spypåsar som han gav henne och pekade att hon skulle gå tillbaka till bakre delen. Bussnazisterna blev dock varse att man inte skriker åt kvinnliga västerländska 80-talister, så det slutade med att alla åkte på platser som de var nöjda med och gapandet blev bara ignorerat eller bemött med argumentation, bussnazisterna var så arga att de höll på att spricka. Kanske tappade de ansiktet när ingen tog deras bussauktoritet på allvar, men who cares? Jag åkte vid ett fönster och var glad.
Vi skulle egentligen ha åkt till Na Thrang igår kväll, men jag hade feber så min doktor gav mig reseforbud och vi fick stanna i Hanoi en natt. Nu har jag sovit i 20 tim och druckit vatten som en hel flodhäst så nu ska vi åka ikväll istället.
Jag köpte en sak av min stalker och efter det lämnade hon mig ifred, men två tog hennes plats. You buy from me? You buy from me? Att säga att det inte var någon ide att de förföljde en för att man inte ville köpa något ända var meningslöst, det örat lyssnade de inte på.
Vi var i Sapa i två dagar och var ute och vandrade bland bergen och byarna båda dessa dagarna. Det var vackert men Sapa var otroligt turistigt, till och med vandringslederna var kantade av turistshoppar och för varje 200 m du gick fick du frågan om du inte ville åka moped till hotellt, very cheap. Man fick ingen ro att njuta av naturen, man måste nog ta sig längre bort för att få se det äkta Sapa, bort från pysslingarna och affärerna.
För att ta sig fram och tillbaka till Sapa tog vi nattbussar, så kallade sleepers, bussar med säng-säten. Har man tendens att bli åksjuk är detta inte att föredra, speciellt inte när halva turen går på kringelkroksbergsvägar. Busspersonalen var av det vidriga slaget, de bästa platserna var till för vietnameser och inte för några västerlänningar, de gapade och skrek och behandlade folk som boskap och försökte få alla turister att klämma ihop sig längst bak och i säten där det droppade vatten från taket. En tjej försökte förklara att hon inte kunde åka längst bak för att hon skulle spy då, bussnazisten hämtade ett par spypåsar som han gav henne och pekade att hon skulle gå tillbaka till bakre delen. Bussnazisterna blev dock varse att man inte skriker åt kvinnliga västerländska 80-talister, så det slutade med att alla åkte på platser som de var nöjda med och gapandet blev bara ignorerat eller bemött med argumentation, bussnazisterna var så arga att de höll på att spricka. Kanske tappade de ansiktet när ingen tog deras bussauktoritet på allvar, men who cares? Jag åkte vid ett fönster och var glad.
Vi skulle egentligen ha åkt till Na Thrang igår kväll, men jag hade feber så min doktor gav mig reseforbud och vi fick stanna i Hanoi en natt. Nu har jag sovit i 20 tim och druckit vatten som en hel flodhäst så nu ska vi åka ikväll istället.
