Kina är ett väldigt segregerat land. Det är hål-i-väggen-restauranger, cykeltaxis och gamla kutryggiga gummor samtidigt som det är skyskrapor vars toppar bokstavligt är bland molnen. Blandat och olika.
Vi har på det senaste tagit en tur i det futuristiska Kina.
Resan mellan Nanjing och Shanghai tog dryga timmen då tåget vi åkte gick i 300 km/h. Svisch, så var vi framme. Varför har vi inget sånt tåg till Stockholm...? Eller till Grycksbo för den delen...

Shanghai är egentligen The Bund och ön Pudong. Resten av staden bara är stad och inte så mycket mer. Står man på fastlandet och tittar på Pudong så ser man skyskrapor och en del byggnader som man undrar vad de är till för. Radiotorn? Hotell? Liseberg?
Vi åkte över till Pudong via "The Sightseeing Tunnel" som var ett säreget transportsätt. Man fick köpa en biljett, ställa sig i en åkanordning, som en linbanevagn ungefär och sedan bar det av i en tunnel med blinkande ljus. Som ett helt litet disko när man akte fram i maklig takt, allt ackompanjerat av ljudeffekter utan något som helst tema eller logik.
Pudong är som en framtidsvärld och varenda milimeter av ön är bebyggd och arkitektritad. Vi var där på kvällen och det lyste och blinkade överallt. Varenda träd var upplyst på något fantasifullt sätt. Inget var lämnat att bara vara.

Idag var vi på ett musem med propagandaaffischer och där fanns det en stor affisch gjord någon gång under kulturrevolutionen med en bild av Kina i framtiden och Mao som blickar ner som en stor allsmäktig sol. Bilden av Kina i framtiden var ungefär som det ser ut nu på vissa platser, som Chongqing eller Shanghai. Det känns som att Kina börjar ta sig dit de vill och de bara expanderar åt alla håll, konsumerar åt alla håll.
Den tanken tycker jag är lite läskig, att 1,3 miljarder människor konsumerar och expanderar i rasande fart. Jag vill inte bli uppäten. Eller bli Kines.




Innan vi lämnar Kina skall vi förhoppningsvis få in nagra matinlägg till. Så länge får ni hålla till godo med nyinlagda kinabilder i fotoalbumet.